Polisbesök och fickparkering med husvagn (!)

Vid det obligatoriska morgonmyset imorse (vilket inträffar straxt efter Vilja har väckt mig med en puss på pannan, näsan, ögonlocket eller det som råkar finnas närmast tillhands) fick vi vad jag tror kommer att bli resans mest oväntade besök (och ja, Gevalia fanns självklart i skafferiet men utan el kan man varken brygga kaffe eller erbjuda gästerna kyld mjölk i det…) Genom husvagnsgardinen såg jag hur en polisbil rullade förbi och stannade en bit bort på parkeringen. Med ett ryck hoppade jag ur sängen, slängde upp håret i en halvdan hästsvans och drog på mig strandklänningen som lägligt nog hade lagts på ena soffan igår kväll. Precis när jag hade lyft upp lillan i famnen knackade en av polismännen på husvagnsdörren (eller bankade med stängd näve rättare sagt, herregud, hela husvagnen skakade ju som om det hade varit jordbävning!) Jag satte på mitt allra trevligaste leende, öppnade dörren och kvittrade ”nämen titta hjärtat, vi har besök av farbror polisen!” Nu kommer jag inte ihåg exakt vad jag fick till svar på det påståendet men första frågan som den mycket skeptiska polisen ställde var ”är det fler personer där inne?” När jag svarade att det bara var jag och Vilja kom följdfrågan ”så du bor ensam här?” Jag svarade återigen nekande och pekade på lillan ”nej, Vilja bor här med mig också.” Jag förklarade att vi var på genomresa och just nu hälsade på kullbroderns matte som bodde i området – men att vi skulle bege oss vidare redan nu på förmiddagen. Den snygga polismannen (som vid det här laget mjuknat rejält och till och med börjat klappa på Vilja i min famn) verkade vara nöjd med mina svar. Han förklarade att det inkommit klagomål från grannarna om att det varit ”husvagnsfest” här på parkeringen och att de blivit störda av hög musik och högljudda samtal under natten. Mycket konstigt tyckte jag som faktiskt varit ”hemma” hela kvällen och natten utan att höra ett knyst (än mindre åstadkommit ett knyst själv då jag som bekant inte haft tillgång till el och därför inte kunnat spela någon hög musik.) Poliserna förstod förmodligen, precis som jag, att någon boende i området irriterat sig på att det stod två husvagnar på parkeringen (jag fick nämligen grannar igår eftermiddag som även de var på genomresa och bara skulle stanna över natten.) Med den outtalade slutsatsen dragen tackade de för sig och gick vidare till mina grannar för att kontrollera att allt stod rätt till (även) hos dem. Själv smet jag in i husvagnen och fotade händelsen genom husvagnsfönstret, är man bloggare så är man! :)

Efter polisbesöket gick vi bort till Sara och Ascot för en sista lekstund innan färden bar vidare mot Falkenberg. Hon har verkligen hittat sin favoritplats i bilen: mycket bekväm sovställning enligt henne, mindre bekväm i jämförelse med mitt på det mjuka och fällbeklädda bilgolvet om du frågar mig.

Väl framme på Olofsbo Camping checkade vi in och fick (förutom en massa nycklar till bommar, servicehus och annat smått och gott) en campingkarta av den trevliga receptionisten. Hon förklarade att vår plats låg på ”säsongsgatan” och att både platsen till höger, vänster, framför och bakom var upptagna varpå en man stack ut huvudet bakom henne och frågade om jag var bra på att backa med husvagn. ”Världsmästare” svarade jag kaxigt, tackade för hjälpen och gick tillbaka till den parkerade bilen.

När vi gled in på vår ”säsongsgata” och såg den långa raden av husvagnar och husbilar som stod tätt intill varandra for ett uns av tvivel genom kroppen…

…vilket jag raskt slog bort och påminde mig själv om att utmaningar är till för att tas! När vi väl kom fram till vår utmarkerade plats på kartan, svängde jag in lite till höger på campingtomten för att sedan köra ut så långt till vänster som möjligt (samtidigt som jag med ena handen hälsade på en av de nyblivna grannarna som ställt sig utanför sitt förtält – förmodligen skrattade han lite för sig själv när han såg den glada tjejen bakom ratten som hade till uppgift att knöla in sin husvagn på den svåråtkomliga granntomten.) Jag fick backa fram och tillbaka några gånger för att inte krocka med bilen som tillhörde granne nummer två, men efter några minuter hade jag ställt upp Snigla helt rakt och på lagom avstånd från den helt orörda grannbilen.

Att sedan koppla av husvagnen och arrangera allt runt-om-fix såsom el, avlopp, stödhjul och annat var en lätt match, jag har verkligen fått in snitsen på det nu. :) Over and out hälsar en lycklig äventyrare som är evigt tacksam över att återigen ha el (tack och lov för Olofsbo Camping som hade en ledig elplats till mig mitt i semestertider och högsäsong!)

Tass och kram hälsar,