Familjen Terrorist

När vi var på väg hit till Södra Näs camping i söndags hade vi lite vårt att hitta fram (GPS, vad är det för en underlig bokstavskombination?) Min bästa vän mobiltelefonen räddade oss (som vanligt) ur knipan och receptionisten guidade oss rätt genom rondeller, över järnvägsöverfarter och slutligen i högersvängen in på campingområdet. Vid incheckningen kände han givetvis igen min röst och sa ”ah det är du som ringde och frågade efter vägen!” Trevligt att bli igenkänd tänkte jag men har ändrat uppfattning nu, fyra dagar (och många telefonsamtal) senare. Lite senare på söndagskvällen ringde jag och frågade om det fanns någon livsmedelsbutik i närheten, i måndags var jag (som bekant) tvungen att ha telefonnumret till en tandläkare och igår var det schemalagda hundaktiviteter som stod på min att-fråga-receptionen-om-lista. Idag har jag slagit till och ringt receptionen tre gånger, jag hade givetvis planerat att fråga om alla tre sakerna på samma gång men mitt guldfiskminne tillät inte riktigt denna praktiska sammanslagning. Pinsamt när man för tredje gången idag får öppna samtalen med att säga ”Hej det här var Nathalie. Igen.” Tanken slog mig helt ärligt sista gången jag ringde att förställa rösten och presentera mig som Tant Sundblad eller något annat namn som inte på villkors vis liknar mitt eget. Telefonterrorist är precis vad jag känner mig som! Tack och lov är det inte en och samma receptionist som svarar varje gång (och ännu mer tack och lov för att de är trevliga att ha att göra med.) Nobelpris i artighet, det vore något att införa. Och jag vet precis vilka jag skulle nominera…

Nog pratat om Fru Terrorist, låt mig nu presentera Fröken Terrorist: Usama Bin Vilja. Smeknamnet fick hon en morgon på Öland då hon vägrade att sluta gnaga i min hårtofs, hon är sjukt söt och grymtar som en glad liten griskulting när hon väl får utöva denna absoluta favoritsyssla – men just den morgonen tyckte inte jag att det var lika sött att ha en liten terrorist vid huvudet som kämpade för att göra mig flintskallig. Andra favoritsysslor hon brukar roa sig med när inte Fru Terrorist är tillräckligt uppmärksam är att:

Försöka gnaga sönder stålbenet till husvagnsbordet (seg pinne minst sagt!)

Försöka äta upp den där tråkiga saken som matte leker med när jag sover (än är den inte stendöd!)

Försöka få den konstiga ljudmaskinen att prata hundspråk istället för sånt där oförståeligt människoprat.

Försöka mumsa i mig den där fyrkantiga lilla solen som då och då bländar mig när jag är mitt uppe i bus och lek (eller bara sitter och filosoferar och njuter av nuet vilket faktiskt också händer att jag gör ibland!)

Eller som imorse - vända upp och ned på soffdynorna, hoppa upp på bordet och demolera ett paket med såna där äckelpinnar matte föredrar framför vanliga smaskiga trädpinnar (och ja, Fru Terrorist har börjat smygröka såhär i semestertider men nu kanske det inte är lika mycket i smyg längre…)


Tass och kram hälsar,