De första två dagarna på vift...

...har varit sagolika. Fullkomligt sagolika. Helt enkelt precis exakt så som jag hade föreställt mig dem. Ledsen att jag inte uppdaterat er tidigare, har inte haft en chans att hinna med det förrän nu. Äntligen! :)

I fredags var sista arbetsdagen för min del vilken blev riktigt scitzofren, på förmiddagen strålade jag som en sol och på eftermiddagen grät jag floder. Jag kommer verkligen att sakna mina arbetskamrater, mina vänner. När jag inte hade några fler tårar (slut på lagret och fanns inte ens i beställningssortimentet) så tog jag mina små pärmar, almenackor och personliga tillhörigheter i en liten påse och gick därifrån. Underligt. Jobbigt. Och väldigt ledsamt. Ryckte snabbt upp mig dock och kvällen gick åt att fira bästa kompisens födelsedag med champagnepicknick på en härligt soldränkt klippa i Mälaren.

På lördagsmorgonen var det verkligen full fart på mig (som jag nätt och jämnt hann redogöra för här på bloggen då…) Strax efter det rullade jag iväg från pappas lilla tomt och ut i stora, vida världen. Jag kom så långt som till OK/Q8-macken några mil bort där tog jag dagens andra fika (avskedsfikat med pappa var nummer ett) när en kompis knackade på lilla husvagnsdörren för att spana in vad han betecknade som ”Nathalies mobila lägenhet.” Vi tog en kaffe och en korv (mig hungrig, korv god som en mammut) innan jag tankade upp bilen, fyllde luft i alla däck och begav mig vidare. Väl ute på motorvägen var det redan eftermiddag (och inte förmiddag som jag kalkylerat med - tidsoptimist javisst!) Klockan 18.00 svängde jag in på uppfarten hos mammas vänner i Linköping där mamma och syster hälsade på över helgen. Planen var att ta dagens tredje och sista fika innan jag åkte vidare mot Karlskrona, men det blev inte riktigt så… Grillen tändes, kubbspelet arrangerades ute på gräsmattan och jag fick ett glas rött i handen så jag blev helt enkelt kvar där och fick en fantastiskt trevlig lördagskväll (och även söndagsmorgon då vackra värdinnan dukade upp världens hotellfrukost – lyx!)

Söndagen bjöd på hetta (33 grader i skuggan) och sträckkörning ner till Kalmar där jag stannade för att inhandla kamerasladd, kompostgaller och vaxduk till förtältsbordet. Här har jag parkerat utanför Bauhaus (som för övrigt hade slut på kompostgaller. Slut?! Hur tänkte Herr alternativt Fru Inköpschef på Bauhaus då egentligen? Sommar = sol = folk vill både anlägga komposter, ha sina smådjur i utebur och som i mitt fall: göra husvagnstältet rymningssäkert för en liten valp och behöver då just kompostgaller…) Kvällen innan hade jag pysslat ihop den fina husvagnsskylten som ni ser på bilden och måste ju passa på att skriva tusen tack för hjälpen till dig Martina men också lillsyster, det gjorde vi bra! :)

Efter en lång (men också rätt mysig och tankfull) dag i bilen kom jag fram till uppfödaren Tina och hennes vackra gård utanför Karlskrona. Som jag längtat! Halva livet har jag längtat och lycka är bara förnamnet när jag kom gående längst uppfarten och fick syn på min blivande livskamrat. Hon var till och med sötare än jag kom ihåg henne – min lilla Vilja. Jag och Tina tog hand om pappersarbetet över en fika och lät sedan mamma Tilly leka en stund med Vilja så att hon skulle vara trött när vi satte oss i bilen, titta så fina foton jag lyckades fånga på dem tillsammans…
Bilresan gick över förväntan måste jag nog passa på att skriva. Visserligen har hon åkt bil förut men då har det varit tillsammans med mamma och syskon i bakluckan och då blivit åksjuk… Nu pep hon de första 5-10 minutrarna och försökte hoppa upp på sätet men det där med att vara vänlig, bestämd och konsekvent fungerade finfint – hon gav sig till slut och fann sig ganska väl tillrätta där på bilgolvet…

Efter en förvånansvärt tyst och lugn bilresa korsade vi Ölandsbron och körde vidare upp mot norra Öland och campingen Böda Sand. Väl framme tittade Vilja storögdt på medan jag ställde upp husvagnen, virade ner stödbenen och satte på husvagnslåset. När bilen parkerades satt hon givetvis med och hoppade vant in på sin lilla plats där fram. Sent igår kväll var vi färdiga med allt runt-om-pyssel och jag kan lova att det var en utslagen liten hjälte som somnade tvärt på husvagnsgolvet. Snabbt som attan bytte jag om och borstade tänderna så att jag också skulle hinna få några timmar sömn innan det var dags för första riktiga dagen som valpmamma…

Tass och kram hälsar,