En dag med syskonen Bus

Vid lunchtid anlände vi till västkusten och körde in på uppfarten som tillhörde Viljas kullbror Cody, hans matte Sophia och hennes snälla familj. Det blev ett riktigt kärt återseende och syskonen Bus kastade sig genast i armarna på varandra i en riktig björnkram (efter ynka fyra veckor på separata adresser.)

En brottningsmatch senare kom de sylvassa små riskornen till tänder fram, men tro det eller ej så var de riktigt försiktiga med dem och gnagde mest bara varandra kärleksfullt i de ulliga pälsarna.

Att samarbeta var de inte sena med, oklanderligt teamwork tillämpades både vid apportering av leksaker, pinnar och andra roliga föremål som råkade ligga i vägen för deras framfart över gräsmattan. Lägg märke till Viljas tokiga uppsyn och Codys utsträckta tunga! :)
Självklart blev det en liten promenad nere vid vattnet också, Vilja före och Cody tätt efter.
Jag passade (som vanligt) på att utnyttja efter-promenaden-tröttheten till lite ensamhetsträning. Jag och Sophia satte oss på ett par stolar utanför husvagnen och lyssnade till hennes arga pipande i cirka tio minuter, sedan gav hon upp och la sig tyst tillrätta på husvagnsbordet innan hon somnade.
Minen säger allt, tycker ni inte? ”Jag tycker inte om dig just nu matte, verkligen verkligen inte!”

Efter att ha blivit ompysslad av denna underbart snälla familj hela dagen (med lunch, fika, middag och för att inte tala om övernattningsplats) var det dags för mig att i någon mån försöka bjuda igen… Husvagnsfikan inkluderade 1) plastgafflar att röra om i kaffet med då skedarna var slut 2) ahlgrens husvagnar istället för kaffebröd då jag inte hann baka imorse (?) och 3) en vansinnigt vacker, fullproppad sopkorg precis under mina gäster. Kunde inte bli mysigare! :)
Tass och kram hälsar,