Veckorna har i alla fall rullat på och tanden har börjat göra mer och mer ont, oftare och oftare. Nu de senaste dagarna har jag i princip knaprat alvedon dygnet runt men imorse var det någon som brutalt ryckte upp mitt huvud (jag som trivdes så bra med det i sanden!) och det kändes helt ärligt som om denna någon satte huvudet i ett sånt där verktyg man använde i träslöjden för att hålla fast träbitar med (någon som vet vad de kallas förresten för jag var rätt frånvarande på de lektionerna?) Efter att ha försökt få i mig lite frukost fullkomligt exploderade verken och trots de två alvedon jag knaprat till förrätt blev jag liggande (eller ålande rättare sagt) i sängen och ylade, gnydde och grät i närmare en halvtimme. Kris och elakartad panik! Någonstans mellan yl nummer trettioelva och tår nummer sjuttiofemton bestämde jag mig, jag måste erkänna mig besegrad och ringa… Någonstans. I campingbroschyren jag fick vid incheckningen (tack gode gud för denna lilla bra-att-ha-sak, jag funderar starkt på att rama in den och sätta upp på husvagnsväggen) hittade jag telefonnumret till ”jourhavande tandläkare.” Jag ringde och fick en tid redan idag, perfekt! Eller? Vad i hela världen skulle jag göra av Vilja under tiden då? Stoppa in henne under jackan och säga att det var mitt hår som stack ut under tröjan? Eller gömma henne i fickan och låtsas som om det var jag som pep där inifrån (vid närmare eftertanke hade jag inte behövt att låtsas att jag pep, det gjorde jag i alla fall, högt och tydligt genom hela tandläkarbesöket.) Efter att ha funderat (och googlat) länge och väl var planen klar och innan vi begav oss in mot Varberg tog vi en lång promenad på den grönskande åkern vi har intill vår campingtomt (precis bakom Viljas sjumilaskog.)
I Varberg fick jag träffa tandläkare Dan Norrman, vilket med säkerhet är den allra bästa tandläkare jag någonsin träffat. Från och med nu kommer jag att ta en trip till Varberg en gång om året för att dejtas med denna lugna och pedagogiska herre som till och med nynnade avslappnande mellan varven. Under tiden de båda bedövningssprutorna skulle verka tog han en vända bort till receptionen och jag passade självklart på att föreviga ögonblicket, återigen: är man bloggare så är man!
Trots att jag kände mig som en stelopererad kratta med tennisbollar till ögon där jag låg i tandläkarstolen, var jag faktiskt inte lika livrädd som jag brukar. Jag tror det var Dans nynnande som gjorde susen… En halvtimme senare var problemet löst och jag återvände springande till parkeringsgaraget jag hade ställt bilen i (jag hade förberett utflykten genom att ta ut all packning, fälla upp sätena, vevat ned alla rutor, ställt in en vattenskål och spritt ut diverse tuggleksaker över hela bilen.) Lyckan var total när jag återsåg mitt lilla hjärta efter 40 minuter av ofrivillig ensamhetsträning; tokfian hade somnat i baksätet med huvudet hängande ner mot golvet! När hon vaknade till och insåg att jag var tillbaka började hon genast att gny och vifta på den lilla råttsvansen och jag kände mig som en riktig betongsubba som höll inne min egen överlycka, hälsade som om ingenting speciellt hade hänt och åkte hem igen (men nu på kvällskvisten har vi passat på att ta igen allt gos och kel vi missat under dagen.)
Efter en händelserik dag sitter jag nu och knaprar i mig ett paket singoallakex framför datorn (jag fick konstigt nog inget bokmärke av Dan och någon belöning tycker jag ju att jag borde få för dagens prestation.) Den dubbla bedövningen har äntligen börjat släppa så nu känner jag både läpp, kind och tunga någorlunda bra igen. Vilja ligger utslagen på husvagnsgolvet och in genom dörren strålar den vackra kvällssolen. Javisst är jag fortfarande ganska liten och ynklig – men också förbannat stolt! :)
Tass och kram hälsar,
Vilket äventyr i äventyret som både du och Vilja fick vara med om och så klart du ska vara stolt över dig själv - och över Vilja efter dagens strapats - vilken underbart fin hund! Hoppas du nu blir av med värken!
SvaraRaderaJa eftersom Krita drog iväg på agilityplanen sitt och skällde som en tok och jagade stackars Rasmus, har jag tänkt om och tagit några steg tillbaka och börjat lite från början i träningen. Jag hopps det hjälper så hon inte drar iväg från mig utan kommer fint när jag säger till henne, det åter står att se!
SvaraRaderaVa skönt att det gick bra hos tandläkaren, inte alltid så roligt och gå dit och inte är det billigt heller!
Va duktig hon var Vilja då, perfekt träning för henne!
Ha det bra
PS. Skruvstäd heter det!
Ja, usch tandvärk är inte alls roligt, har själv tandläkarskräck, och har haft det sedan jag var liten, jag hade också tandvärk som började i julas, då vi var på väg hem från Norge och det gjorde så ont, det var en lagning som hade lossnat, men med värktabletter så blev det lite bättre, efter många om och men fick jag tid hos min tandläkare, eftersom man är egen företagare och ej har några arbetskamrater så får man ta tidig morgon eller sen eftermiddag för tandläkarbesök, tydligen så hade hålet gått ända ner i roten och hon fick borra för att se om tanden var död,men det var den inte, så 2 st rotbehandlingar, usch, 40 min var, det gjorde ej ont, men var obehagligt, och nu fattas bara en riktig lagning, för jag har en provisorisk lagning, men hon har filat ner tanden nästan till tandköttet, så nu liknar det en tand som precis har börjat komma fram efter mjölktänderna, och där den provisoriska lagningen är så känns det bara som tandkött, och det gör ej ont, så egentligen så gjorde det inget om den tanden togs bort helt eller om den är så, för den besvärar inte mig, men jag blev 3750 kr fattigare, tur att min tandläkare har delbetalning...jag som sa att jag skulle bara laga den ena tanden för att det ej skulle bli så dyrt...usch ja, men det gör mycket att ha en bra och förstående tandläkare som förstår din rädsla, har även tagit bort alla mina visdomständer, 2 st på sjukhus, som de fick operera bort, med lokalbedövning, den ena tog 20 min att få loss, tills de insåg att de hade tagit fel visdomstand och jag blev 2000 kr fattigare, sedan kom jag tillbaka och tog bord den andra visdomstanden, då de höll på att slita och dra i över en timme för att få ut tanden, jag var helt slut efter det...och 2 st visdomständer tog min tandläkare bort, usch....skönt att du fick tid så snabbt, för tandvärk är ingen lek och att Vilja var så duktig på ensamträning....ibland så oroar man sig i förväg för sina fyrfotade vänner, hur de ska klara av vissa situationer, men oftast så överraskar de oss ägare....Ha en bra dag. Mvh.Marie
SvaraRaderaDuktiga flickor! Det är inte kul att gå till tandläkaren och veta att det blir hål även i plånboken... Men så skönt efteråt att ha det gjort, bra att du gav dig en belöning! Vilja såg ju helt utslagen ut på fotot! Hon hade nog gett upp tanken på att få se matte igen...
SvaraRaderaOch du - på slöjden använder man - en tving!
AnneliH, ja det var verkligen ett äventyr - jag var helt färdig igårkväll och hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag sov sötare än sötast! :)
SvaraRaderaCarina, ja det är verkligen skönt att få det överstökat och jag är ändå glad att vi fick lite ensamhetsträning på köpet - det gick ju så sjukt bra! Skruvstäd alltså, tack det ska jag komma ihåg till nästa gång... ;)
Marie80, nej tandläkarbesök är aldrig roliga men det var som sagt skönt att tandläkaren var så bra som han var... Och ännu skönare var det när man kom tillbaka till bilen och insåg att Viljas ensamhetsträning till och med hade gått ännu bättre! :)
Elwa, ja belöning var jag värd tyckte jag! Vilja fick en grisknorr som belöning och smaskade nöjt i sig den medan jag satt framför datorn... En tving minsann? Där ser man! ;)