Ridning, ensamhetsträning och...

Tänk att det går bättre och bättre det här med ensamhetsträningen. Vilja klarar nu av att vara ensam i över en timme medan jag är ute på ridturer. Annat var det i början, hon blev hysterisk och började gnälla alarmerande så fort jag stängde husvagnsdörren. Den tiden är tack och lov förbi, hon måste väl ha förstått att jag aldrig skulle överge henne eftersom jag alltid kommer tillbaka... Men oj vad vi har kämpat för att komma dit vi är idag, mååååånga dörrstängningar varje dag och efter jag-vet-inte-hur-länge kunde hon fortfarande bara vara ensam i några minuter innan hon satte igång att terrorisera både mig och våra stackars campinggrannar med sin gälla brandvarnar-stämma. Igår slog vi rekord, jag var ute och red i nästan en och en halv timme medan hon var ensam i husvagnen (eller, helt ensam var hon ju inte eftersom hon fick sällskap av ett saftigt märgben.) Ridturen var sagolik och hästen fantastiskt snäll, visst är han fin Grand Ego?

När jag kom tillbaka hade lillan somnat med nosen i märgbenet, sötare får man ju leta efter…

Slutligen en liten varning till alla er hundägare som planerar att besöka en hästgård en regnig dag: det blir en aaaaaaaning lerigt i hagarna… Men men, smutsiga hundar är lyckliga hundar! :)

Tass och kram hälsar,