Back to basic!

För några dagar sedan fick Vilja ofrivillig skotträning här på gården. När vi som bäst skrotade runt på gårdsplanen (jag i smutsiga mjukisbyxor och hon i lortiga tassar) hörde vi ett skarpt skott inte alls långt härifrån. Hon reagerade inte märkbart, till skillnad från mig som genast började fundera på om grannen blivit skjuten. Tydligen var det ingen fara på taket, grannen var vid liv men hade själv skjutit ett rådjur. Ett rådjur som idag levererades hit i små (eller rätt stora faktiskt) delar - känsliga bör helt klart avstå från fortsatt läsning. Jag fick det ärofyllda uppdraget att tillaga en rådjursgryta på en av dessa delar (bakbenet kanske?) och fick en kniv samt skärbräda till mitt förfogande. Min lilla åskådare var mycket nyfiken på vad jag hade för mig och satt som ett ljus nedanför mig på köksgolvet hela tiden (förutom de gånger hon hoppade upp för att kontrollera så att allt stod rätt till…)

En köttmästare hade förmodligen gråtit ögonen ur sig över mitt klumpiga sätt att handskas med köttbiten men jag gjorde så gott jag kunde och började trevandes att skära loss köttet från benet.

Efter en halv evighet hade jag (kors i taket!) lyckats med detta och fortsatte med att skära ned köttbitarna i mindre bitar och icke att förglömma: skära bort de knepiga senorna som gick kors och tvärs över de små köttbitarna som jag hade skurit av ganska så strategiskt inkorrekt.

Själva benet slängde jag i sopkorgen vilket de andra skrattade gott åt vid hemkomst - så sent som igår åkte jag nämligen in till Ödeshög för att köpa märgben till Vilja… Lyckan var total när hon sedan fick sätta tänderna i världens mest kulinariska delikatess och släppte den inte för en enda sekund på hela kvällen.

Jag fortsatte med att hacka rotfrukter och grönsaker…

…som sedan stektes ihop till en mycket väldoftande kompott.

Köttet skulle också stekas innan det fick ackompanjera grönsakskompotten och potatisen skulle givetvis kokas. En mysstund framför spisen!

Timothys bidrag till middagen blev en keps fylld med nyplockade kantareller vilket verkligen var pricken över i:et över vår rådjursgryta.

Det blev gott, gott, gott vill jag lova men vad som är ännu godare i mina ögon är tanken på att leva ”back to basic”. Lite som förr i tiden när man både jagade kött, odlade potatis och plockade svamp på sin egen gård. Jag som är född och uppvuxen i Stockholm har fått lära mig att mat finns i mataffären, inte i naturen. Man köper sina livsmedel i prydligt sorterade butikshyllor och ägnar inte en tanke på hur de hamnat just där, var de ursprungligen kommer ifrån. Nej, jag har verkligen blivit frälst. Fölserydsfrälst. Inga moderna krusiduller eller pimpernetta stadsfasoner. Det är ju precis såhär människan är skapad för att leva och det är precis såhär man ska leva, livet på riktigt. Back to basic.

Tass och kram hälsar,