Min Vilja - ändrade planer!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, det insåg jag i lördags efter att ha varit på besök hos uppfödaren i Karlskrona. När jag och lillasyster äntligen kom dit var vi givetvis trötta efter den långa bilturen från rastplatsen vi sovit på utanför Tranås, men tröttheten gick inte att mäta mot känslan av iver och förväntan som upprymde hela min kropp och själ. Jag skulle få träffa mitt lilla hjärta som jag än så länge bara sett på bild på uppfödarens blogg, och hoppade nästan jämfota ut ur bilen så fort vi stannat på den grusbelagda uppfarten. Uppfödaren Tina var precis som jag hade tänkt mig henne när jag pratat med henne per telefon: trevlig, kunnig och otroligt hängiven sina djur. Eftersom kullen bestod av hela nio valpar tog hon ut tre stycken åt gången till mig och lillasyster som satt och väntade ute på gräsmattan i den strålande junisolen. Alla valpar var givetvis helt galet söta och man kunde inte hjälpa att tycka om varenda en av dessa små pälsbollar, men en av dem stack verkligen ut ur mängden…

Detta lilla charmtroll var bland de sista vi fick hälsa på och kom skuttandes över gräsmattan rakt in i min famn - jag blev fullkomligt överfallen med pussar! Jag föll pladask och blev fullkomligt förälskad i denna bedårande lilla varelse som hade både drag under galoscherna och lite jävlar anamma i sig (en riktig tuffing i vacker lyxförpackning.) Vad som inte riktigt rimmade i versen var att denna skönhet inte var avsedd för mig. Jag klickade med ”fel” hund. Inte med Don Corleone som jag blivit lovad, utan docksöta Poison Ivy – en tik med färgen red merle, white and tan. Oops!

Efter att ha träffat alla valpar och spenderat jag vet inte hur många härliga timmar på den nyklippta gräsmattan blev vi bjudna på varma mackor och saft. Vi pratade om allt mellan himmel och jord (i hundvärlden såklart) och jag tog tillfället i akt att ställa några försiktiga frågor gällande lilla tiken jag råkat uppleva ”kärlek vid första ögonkastet” med. Till min stora lycka hade ödet ordnat det så att just denna tik var tillgänglig för byte vilket verkligen satte tankarna i spinn… Vem välja? Kluven var bara förnamnet när vi tackade Tina för allt och satte oss i bilen för att påbörja den långa resan tillbaka till rastplatsen där husvagnen stod uppställd. Jag lovade att ringa och meddela beslutet så snart som möjligt, men senast måndag kväll. Jag samlade tankarna så fort bildörren slog igen bredvid mig och delade högljutt med mig av alla mina tankar och funderingar till stackars lillasyster (om hon hade ägt ett par öronproppar hade hon garnaterat använt dem då!) När vi två mil senare svängde ut på motorvägen hade jag tveklöst bestämt mig – för Poison Ivy. Här kommer lite bilder på underverket som till vardags kommer att heta Vilja. Min vackra Vilja! :)

Längst ut till vänster ser ni den röda lilla fläcken!


Här har hon inte ens öppnat ögonen än...


...och här är hon i profil!


Ser ni hur avundsjuk syrran Swiss Miss är på lövfångsten?


Ett riktigt busfrö är hon!

"När jag blir stor vill jag bli precis som min mamma!"

Ser ni det söta vänsterörat och svanstippen?

Sitta fint kan hon minsann redan!

Behöver jag skriva: världens sötaste lilla valpis!? :)