Here we go again!

Som ni kanske har märkt har bloggen fått gå i ide de senaste månaderna, precis som husvagnen. En tjej, en hund, en husvagn var helt enkelt inte komplett utan husvagnen så jag har helt enkelt inte känt för att blogga när jag och Vilja saknat vår tredje hälft. ;) Det ska tilläggas att jag inte är en av de där bloggarna som blir hysterisk över mina frånvarande bloggposter utan tar en bloggtorka med ro och tycker att "det kommer när det kommer." Och nu mina vänner (eller kanske icke existerande vänner nu när vi inte hörts på så länge?) är den dagen kommen.

Vid hemkomsten från vårt äventyr för ett drygt år sedan fick jag reda på att min älskade moster (även kallad moss/mamma 2) hade blivit sjuk. I cancer. Jag kämpade hårt mot sorgen men även hårt för att lyckas hålla vårt gemensamma företag på fötter, en trafikskola i Stockholm. Med trafikskolan lyckades jag bra och den rullar fortfarande på och genererar nöjda körkortstagare. Med sorgen däremot kan jag fortfarande inte riktigt påstå att jag gjort detsamma. Min moster blev sjukare och sjukare innan hon försvann från oss den 27 juli nu i somras, vilket fortfarande känns som igår. Nu, tre månader senare, har jag så smått börjat leva ordentligt igen och kan med glädje se fram mot mitt och Viljas nästa äventyr här i livet...

Vi byter nu ut husvagnen (givetvis finns Snigla fortfarande kvar, men är inte en så aktiv ingrediens i våra liv längre) mot ett studentliv i Karlskrona. Jag har blivit antagen till Hyper Islands program Learning Designer And Facilitator, en nio månader lång utbildning i internationell projektledning. Kursstart är den femte december och innan dess är det minst sagt MYCKET som ska hinnas med. Roligt, spännande och enormt utvecklande!

Tass och kram hälsar,