En liten båttur (i snöstorm och drivis!)

Var det verkligen en hel vecka sedan vi jagade bään i Enköping? Ja, det var det nog. Tänk att det här med bloggning är svårt att hinna med när man inte har långsemester i husvagnen och låter dagarna segla förbi i harmonisk takt... Men en vecka är väl å andra sidan inte fy skam när man betänker att senaste blogguppehållet var två och en halv månad långt. Jo men en vecka är nog ett helt okej intervall, eller vad tycker ni?

Imorse var vi uppe med tuppen (eller tupp och tupp, han den där P är väl egentligen en människa men han skulle säkert bli glad om jag benämnde honom tupp!) ;) Vi blev beordrade att sätta på oss vantar, mössa och sjuttioelva lager kläder och sedan bar färden mot hans landställe - båten skulle tas upp för att gå i ide. Jag kan inte hjälpa att tänka att båtar borde gå i ide INNAN vintern anländer, men Herr Sista Minuten hade inte prioriterat den lilla detaljen båtupptagning förrän nu. När vi väl kom dit möttes vi av en frusen syn, en stackars liten båt som kämpade för att hålla sig fast vid bryggan med istappar stora som eiffeltornet hängandes i varenda liten tamp (det heter tydligen inte rep när det gäller båtar...) Efter att ha gått lös med ishackan och snöspaden var båten körduglig och gav vi oss ut på sjön alla tre, köld är bara förnamnet till vad vi kände. Vansinnigt kallt! Båten var tvungen att köras till en ö några kilometer bort för att därifrån hämtas av företaget som tar hand om allas båtar över vintern, ett båt-ide-företag skulle man kunna säga. När vi väl kom fram stapplade vi av båten (och nej jag har inga bilder härifrån, det var för kallt för att ens tänka tanken att ta upp kameran!) Efter en färjetur över till fastlandet tog vi en timmes promenad tillbaka till bilen. Första biten var lite väl kurvig och trafikerad, har man då glömt kopplet hemma blir det till att bära lilltjejen... Som inte är så liten längre!

Vilja fick låna en vante och blev sååå stolt över den mjuka klenoden hon hade mellan tänderna...

...så hon tog några ärevarv med den ute på fältet innan hon skuttade över till vägen och tillbaka till oss igen.
Överlämning har precis skett och lillan får en klapp som tack för bärhjälpen!

Tass och kram hälsar,