Imorse hjälpte jag en vilsen humla att ta sig ut från förtältet medan jag lyssnade till en ugglas hoande, en hackspetts pickande och småfåglarnas fina kvitter. Sedan tog jag med mig bryggkaffe i min söta lilla thermomugg och goda salamimackor som matsäck till bussen. Från busskuren hade jag en fantastisk utsikt över min närmsta omgivning, när solen strålade vackert och dagen sakta vaknade…
onsdag 12 maj 2010
Mitt i naturen!
Mitt liv utspelar sig mitt i naturen. För tillfället i alla fall. Och tro mig när jag säger att jag njuter i fulla drag. För ganska exakt en vecka sedan sov jag första natten i husvagnen och morgonen därpå var minst sagt förvirrad... Första tanken var givetvis: var är jag? Och när jag väl fått koll på det försökte jag yrvaket att leta upp hygienartiklar, kläder, skor, bilnycklar etc i det överbelamrade förtältet - frukost var bara att glömma! Borstade tänderna gjorde jag med en flaska mineralvatten utanför husvagnen i den knäpptysta morgondimman. Döm om min förvåning när den lantliga tystnaden bröts av ett gällt gräl två ekorrar emellan - de jagade varandra upp och ned för ett stort träd och verkade föra en riktigt livlig diskussion om vem som ägde det närmsta kottförrådet, eller nåt i den stilen. På vägen till jobbet samma morgon såg jag en nyvaken räv, ett betande rådjur och en påkörd grävling (det senare var en mindre trevlig syn.) Jag kan inte låta bli att jämföra denna första husvagnsmorgon med en av de tidigare: vakna av den välkända och hatade alarmsignalen, göra sig i ordning genom väl inarbetade rutiner, köpa en kaffe på pressbyrån och åka till jobbet med samma tunnelbana och samma morgontrötta människor som igår, dagen innan det och veckan innan det. Okej jag överdriver nog en smula, riktigt så illa var det kanske inte. Min morgon var underbar, men det innebär inte nödvändigtvis att alla andra morgnar i världshistorien varit dåliga. Bara annorlunda. Och framförallt inte mitt i naturen som denna.
Etiketter:
funderingar,
husvagnsliv,
lyckostunder
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj vilken läsning så spännande, Jag är grymt imponerad av dig som tagit det stora steget!
SvaraRaderaHar själv funderat på att bo i husvagn och kommer följa din blogg med spänning blir ju ännu mer spännande när valpen kommer :)
Hej Sara,
SvaraRaderaOj, tack! Vad roligt att höra, ja gör gärna det... Det blir ett riktigt äventyr, som jag tror och hoppas ger intressanta bloggämnen! :)
Satan så häftigt!
SvaraRaderaÄr duktigt imponerad över att du tagit det här steget, ska bli kul att följa dig och din hund.
/Maria
Nämen, jag imponerar... Det var minst sagt imponerande! :) Kul att du vill följa "oss," jag vet inte riktigt vart det bär av ännu men det är väl lite det som är hela äventyret!
SvaraRadera