Precis som överskriften antyder tänkte jag gå lite utanför ramarna idag. Alltså hoppar jag över hundsnacket och husvagnspratet (och även den lilla smulan compact-living-matlagningen) och berättar istället om den sista resan med gänget, vännerna på jobbet. Oj oj vad roligt vi hade i Alicante! Egentligen skulle jag vilja tacka var och en av er för trevliga samtal, galna upptåg och alla hysteriska roligheter som fick mig att nästan gråta av skratt och sätta en och en annan vinklunk i halsen… Men jag nöjer mig istället med att skriva TUSEN TACK för en fantastisk helg, (men även 2,5 underbara år) jag kommer aldrig att glömma er! Och jag råkar veta att ni inte heller kommer att glömma mig. Kan låta rätt självgott men det är det inte, jag vågar mig enbart på att skriva det eftersom jag garanterat kommer att våldgästa kontoret allt som oftast. I många år framöver. Kollegor som er hittar jag verkligen aldrig igen.
Efter att ha snittat fyra timmar per natt blev söndagen ganska trött och spenderades för min del gott sovandes i buss, flygplan, taxi och senare på kvällen även husvagnen. Hur mysigt jag än haft det var det rent ut sagt magiskt att få komma hem till lilla husvagnen. Hem ljuva hem. Innan jag ens packat upp tog jag en lång dusch och åt en bit mat tillsammans med pappa. När jag sedan satte mig nydushad och nyäten framför datorn fick jag sällskap av ett glas svalkande päronsaft och den vackra solnedgången som strålade genom ”sovrumsfönstret.” Snacka om lyckostund!