skip to main |
skip to sidebar
Kalla mig spontan. Rastlös. Eller varför inte impulsiv?! Men faktum är att när jag har bestämt mig för någonting, då ska det gärna ha hänt i går eller ännu hellre i förra veckan. I förrgår tog jag en titt på blocket och hittade en söt liten husvagn till salu, som fanns att se bara några minuter bort med bil. Jag åkte dit i ilfart och blev välkomnad av Calle, en nyskild blondin med radhus och en liten husvagn parkerad på uppfarten. Tydligen hade inte barnen varit lika förtjusta i husvagnen som han var, så nu var stackarn tvungen att sälja det projekt han ägnade halva förra sommaren åt att färdigställa. Synd för honom, bra för mig. När jag klev in måste jag säga att jag blev positivt överraskad, inredningen var inte bajsbrun och det luktade inte mögel – ett noll bara där! Husvagnen var liten men ack så söt, den var ordentligt omhändertagen och noggrant renoverad av både Calle och ägaren innan. Dynorna var inte upprivna, golvet var inte slitet och fönstren var inte trasiga. Den var kort och gott riktigt fin och inkluderade dessutom ett fräscht, grått förtält enligt Calle. Jag tackade för titten och lovade att höra av mig igen inom kort.
Inom kort inträffade redan idag eftersom jag inte har kunnat tänka på något annat än denna husvagn sedan i gårkväll. Jag ringde på lunchen och sa ”Jag kommer och hämtar den ikväll om jag får den fem tusen billigare!” Herregud, vad modigt. Och fräckt. Jag visste inte att jag var så fräck, men tydligen. Jag upphör aldrig att förvåna mig själv! Tack och lov accepterade han mitt pinsamma bud. Efter middagen slängde jag mig ut i bilen för att hinna i tid till vår avtalade tid men halvvägs dit dyker en rätt obehaglig tanke upp i mitt huvud. Jag stannade vid sidan av vägen, öppnar dörren och går runt för att förvånad stanna till precis bakom bilen. Dragkrok, måste man inte ha en sån om man ska dra husvagn? Eftersom jag vet ungefär hur en dragkrok ser ut visste jag ungefär vad jag skulle leta efter. Problemet var att den inte fanns. Dragkrok existerade inte på
min bil, eh… Får jag lov att presentera tankspriddhetens moder, haha! Efter att ha lånbytt bil med moster och morbror åkte jag äntligen och hämtade min lilla pärla, och leende åkte jag ut och ställde upp den på deras parkering där den senare under natten drog på sig 150 kronor i parkeringsbot. Jag är nu alltså en husvagn rikare och mycket pengar (plus 150 kronor) fattigare, men lika glad för det är jag… :)
Tjingeling!
Nathalie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett tassavtryck - jag lovar att svara!