Flytta ut, flytta in!

Av en ren slump hittade jag tjejen som ska hyra min lägenhet under tiden jag lever min dröm... Innan livsrevideringen visste jag inte riktigt vart jag skulle, utan bara att jag skulle någonstans. Till syster sa jag i ren frustration ”Nä, nu jäklar hyr jag ut lägenheten och flyttar till Barcelona. Eller nåt.” Några dagar senare ringer syster tillbaka och berättar att en av hennes vänner (en före detta klasskamrat som sjunger som en gudinna och har rejält med skinn på näsan) letar lägenhet i Brommaområdet med önskad inflyttning omgående. Match! Igår kväll var den tjejen här för andra gången och tittade på lägenheten och om en vecka flyttar hon in vilket innebär att det är stressigt värre för min del. Flytta ut ur lägenheten – flyttstäda och packa alla saker och det jag inte tar med mig ska försöka klämmas in i förrådet. Flytta in i husvagnen - som jag fortfarande inte haft tid att fnula i, att-göra-listan är oförändrad sedan sist. Ibland är det nästan så att man påminner sig själv att andas men det är bara positivt med lite adrenalin, eller hur?

Jag har gjort en rensning i förrådet och bestämt mig för att sälja allt som bara står där och samlar damm, bland annat detta fina matbord och fyra stolar i björk. Samtidigt är jag i desperat behov av sommardäck till min gamla volvo, jag åker fortfarande runt på vintertassarna och har hjärtat i halsgropen varje gång jag sitter bakom ratten. Någon som är sugen på ett byte?

Gardinplanering och valplängtan!

Det var ungefär vad min helg bestod av, och ett par härliga uteritter i den strålande solen – lycka! Moster hjälpte mig att planera gardiner i fredags kväll, det blir inga böljande kappor eller hängande sidostycken som vi tänkte från början. Det kändes så extremt gammeldags och jag vill ha mina gardiner som resten av inredningen: relativt modern. Så modernt som man nu kan få det i en husvagn från 1978. Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att de kommer att bli vinröda. Moderna och vinröda. Det tycker jag passar bra till de söta gammelrosa soffdynorna, de vita skåpsluckorna och så småningom även det vita golvet… Flickigt värre med rosa och rött. :) Jag och syster gav oss på lördagen iväg till Bauhaus för att köpa gardinspiraler, det kommer att gå åt hela 30 (!) meter eftersom vi kommer att behöva fyra stycken längder till varje fönster. Galet mycket!

Glädjande besked kom på söndagen: jag är lovad en valp ur kullen på Tillyhills kennel! Jag har kikat runt hos en hel del aussieuppfödare (Australian Shepherd) och anmält intresse för tre kullar som verkar lovande med meriterade föräldrar, trevliga uppfödare och vackra färger. Hittills har det varit osäkert om jag skulle få en valp ur denna kull eller inte eftersom det stod mååååååååånga lika ivriga valpköpare före mig i kön. Hur är det man säger, hoppet är det sista som överger en människa? Det stämmer verkligen. Jag har trots nästintill obefintlig valpchans besökt deras blogg flera gånger om dagen i väntan på ny information och foton på de små. Nu äntligen vet jag att en av dessa små underverk kommer att bli min, helt obeskrivbar känsla. Jag har aldrig varit gravid och väntat barn men jag kan tänka mig att det är ungefär såhär det känns. Som att skutta runt på rosa små moln i väntan på att det underbaraste som någonsin har hänt dimper ned i ens liv. Vilken av sötnosarna tror ni det blir?

Förtältsmontering - en tålamodskrävande sport!

Idag har jag ägnat hela dagen åt, just det, förtältsmontering! En tålamodskrävande sport, minst sagt. Det hela började med att jag släpade ut de två stora säckliknande klumparna som innehöll tältpinnar och tälttyg på marken framför husvagnen. De var tunga och otympliga men lilla jag kan vara ganska stark ibland, om bara viljan finns. Jag och pappa letade igenom säckarna men hittade ingen bruksansvisning - panik! Jag hade väntat mig en utförlig beskrivning av hur man stack in pinne A i pinne B och länkade ihop med vänster sida tygbit 1 och höger sida av tygbit 2. Typ. Hur som hest hittade vi en stor, grå tygbit som vi satte fast i en skena i husvagnen… Ett noll till oss!
Därefter improviserade vi ihop några av pinnarna till någon slags stomme och slängde upp tygbiten på den…

Sedan hittade vi sidostycken och framstycken att dragkedja fast i tältet…

Alla småpinnar skulle bankas ner i marken…

Och fem timmar senare stod underverket klart! :)

Bara ett litet renoveringsobjekt...

Även om min husvagn är världens finaste precis som den är (?) känner jag att det är en del småsaker som jag vill fixa innan jag är redo att kalla den för ”hem”… Vilket är precis vad jag kommer att kalla den under nästkommande halvår av mitt liv. Imorgon sätter jag förhoppningsvis upp förtältet och idag fotade jag inredningen och tog alla mått, visst är det fin min lilla pärla? Lägg märke till det oerhört vackra, bajsbruna spegelskåpet och det stilrena, pissgula handfatet! :)

Att-göra-lista:

• Nytt golv (ljus plastmatta, eller undrar om man kan måla det?)
• Sy nya gardiner, draperi och matchande bordsduk
• Sy badrumsdraperi
• Bygga ny badrumshylla
• Måla om handfatet (undrar om det ens är praktiskt möjligt?)
• Sätta upp kompostgaller innanför fönstren (så att blivande hundbebis inte hoppar ut!)
• Måla om det svarta som flagnat på utsidan
• Sätta upp det nya skattemärket
• Besikta hos bilprovningen
  

Innebär det fängelsestraff eller...?!

Idag hann jag äntligen med att flytta husvagnen från moster och morbrors parkering ut till pappas tomt där jag förhoppningsvis inte får några fler böter på den. När jag hade hissat upp stödbenen och hakat på dragkroken slog det mig att jag inte hunnit försäkra min nyinköpta husvagn ännu. ”Äh, det kan inte vara så farligt” resonerade jag och påbörjade glatt resan ut mot pappa. Husvagnen skuttade och hoppade riktigt läskigt där bak, undrar om det verkligen ska vara så? Det kanske bara känns lite konstigt för att jag inte är van vid att ha ett ton fasthakat i bilen på det där sättet. Hoppas det. Väl ute på vägen ser jag en stor reklampelare föreställande en tiger som meddelar ”dra in klorna senast den 15 april!” Skit! Bilen har fortfarande vinterdäck och tillhör dessutom min moster och morbror. Tänk om polisen tror att jag stulit bilen som jag drar denna oförsäkrade husvagn med? Och ägarbytet för husvagnen har med all sannolikhet inte heller gått igenom eftersom jag lade registreringsbeviset på brevlådan så sent som igår kväll. Skit igen! Men om jag blir stoppad förklarar jag givetvis vem jag är och att jag ärligt köpt husvagnen och fått låna bilen. Men hur ska jag kunna bevisa att jag är jag? Körkort och legitimation blev ju stulet för en tid sedan och jag har inte hunnit skaffa nya id-handlingar ännu. Skit, skit, skit! Tre småsaker kanske sammanlagt blir en stor och genererar dryga böter? Fängelse? Dödsstraff kanske? Hua, jag som tyckte jag alltid varit så snäll och laglydig. Jag kom inte längre än till Statoilmacken några minuter bort när jag ser blåljus i backspegeln, hmpf, hjärtklappning är bara förnamnet! Sekundrarna kändes som minuter innan jag hunnit sakta ned straxt innan rondellen, men till min stora förtjusning tog polisbilen bara ett varv i rondellen innan de gav sig efter en moped som tvärvänt när tonåringen som satt på den siktade polisbilen. Phu, vilken tur! Eller otur om man väljer att lyssna på den stackars tonåringen som förmodligen fick stå till svars för att ha åkt utan hjälm, sjussat för många kompisar eller något annat småbus. Efter en spännande resa kom vi äntligen upp till pappa. Trygghet! Jag backade in husvagnen på tomten (och det var faktiskt JAG som backade in den, pappa stod bara och viftade febrilt och skrek någonting om att jag skulle akta hans parkerade cyklar och nyuppsatta fågelholk.) Nu står husvagnen där, fint uppställd på pappas tomt, som om den aldrig gjort annat i hela sitt liv. Visst passar den in på något sätt?

En husvagn rikare!

Kalla mig spontan. Rastlös. Eller varför inte impulsiv?! Men faktum är att när jag har bestämt mig för någonting, då ska det gärna ha hänt i går eller ännu hellre i förra veckan. I förrgår tog jag en titt på blocket och hittade en söt liten husvagn till salu, som fanns att se bara några minuter bort med bil. Jag åkte dit i ilfart och blev välkomnad av Calle, en nyskild blondin med radhus och en liten husvagn parkerad på uppfarten. Tydligen hade inte barnen varit lika förtjusta i husvagnen som han var, så nu var stackarn tvungen att sälja det projekt han ägnade halva förra sommaren åt att färdigställa. Synd för honom, bra för mig. När jag klev in måste jag säga att jag blev positivt överraskad, inredningen var inte bajsbrun och det luktade inte mögel – ett noll bara där! Husvagnen var liten men ack så söt, den var ordentligt omhändertagen och noggrant renoverad av både Calle och ägaren innan. Dynorna var inte upprivna, golvet var inte slitet och fönstren var inte trasiga. Den var kort och gott riktigt fin och inkluderade dessutom ett fräscht, grått förtält enligt Calle. Jag tackade för titten och lovade att höra av mig igen inom kort.

Inom kort inträffade redan idag eftersom jag inte har kunnat tänka på något annat än denna husvagn sedan i gårkväll. Jag ringde på lunchen och sa ”Jag kommer och hämtar den ikväll om jag får den fem tusen billigare!” Herregud, vad modigt. Och fräckt. Jag visste inte att jag var så fräck, men tydligen. Jag upphör aldrig att förvåna mig själv! Tack och lov accepterade han mitt pinsamma bud. Efter middagen slängde jag mig ut i bilen för att hinna i tid till vår avtalade tid men halvvägs dit dyker en rätt obehaglig tanke upp i mitt huvud. Jag stannade vid sidan av vägen, öppnar dörren och går runt för att förvånad stanna till precis bakom bilen. Dragkrok, måste man inte ha en sån om man ska dra husvagn? Eftersom jag vet ungefär hur en dragkrok ser ut visste jag ungefär vad jag skulle leta efter. Problemet var att den inte fanns. Dragkrok existerade inte på min bil, eh… Får jag lov att presentera tankspriddhetens moder, haha! Efter att ha lånbytt bil med moster och morbror åkte jag äntligen och hämtade min lilla pärla, och leende åkte jag ut och ställde upp den på deras parkering där den senare under natten drog på sig 150 kronor i parkeringsbot. Jag är nu alltså en husvagn rikare och mycket pengar (plus 150 kronor) fattigare, men lika glad för det är jag… :)

Tjingeling!
Nathalie

Livsrevidering!

Jag gillar det ordet skarpt... Och det var precis var vad jag ägnade mig åt i helgen, livsrevidering. Jag åkte ensam ifrån kontoret på fredagens lunchtimme, satte mig på ett mysigt litet café i närheten och beställde en kycklingwrap och en hallonsmoothie. Jag skrev mitt namn i mitten av ett tomt papper och ringade in det. Jag vet verkligen inte varför jag gjorde så, kanske för att förstärka känslan av att sätta mig själv i centrum för en stund. Till att börja med dukade jag upp lunchen på bordet framför mig, tog ett djupt andetag och ställde mig frågan ”vem är jag”? Jag kom på en massa saker som jag själv tycker att jag är (en fullkomligt subjektiv uppfattning såklart) och skrev följande på mitt papper: hundmänniska, entreprenör, driven, social, positiv, och äventyrlig. Från dessa ord drog jag streck till mitt inringade namn i mitten, och utan att egentligen ha planerat det började jag utforma en tankekarta runt mitt eget liv. Jag åt min goda lunch sakta och tog verkligen tid på mig att (utifrån vad som nu stod på mitt papper) besvara nästa fråga som ekade i huvudet ”vad vill jag”? Nya streck drogs från dessa ord och nya ord blev skrivna på pappret, men denna gång var det mer konkreta meningar. Tankar. Viljor. Exempelvis skrev jag ”äntligen köpa min länge efterlängtade hund!” efter strecket som drogs från ”hundmänniska.” Den enkla lilla slutsatsen kan kännas ganska självklar såhär i efterhand, men tro mig, det var det inte innan den förvandlades från tanke till skrivet ord. Svart på vitt. Tiden flög tydligen förbi mig där jag satt nedsjunken i mina egna tankar, eftersom det helt plötsligt hade passerat nästan en och en halv timme nästa gång jag tog upp mobilen för att titta på klockan. Jag körde rätt olagligt på väg tillbaka till jobbet kan jag avslöja.

Två dagar senare brygger jag en kopp söndagskaffe och kryper upp i den prydligt bäddade dubbelsängen. Pappret jag hade fyllt med bokstäver, ord och meningar på fredagens lunch timme (timmar!) kändes bra. Det kändes som en god grund att bygga vidare på, något stabilt att luta sig mot när tankarna kring den närmsta framtiden skulle släppas fria. Helt fria. Jag målade upp en tidslinje som sträckte sig från dagens datum och ett år framåt och på denna stoppade jag in allt jag hade kommit fram till att jag ville göra med mitt liv. Jag rev sedan ut pappret och lade det bredvid mig i sängen med texten nedåt och ritade upp en ny tidslinje på ett nytt papper. Så gjorde jag om och om igen tills resultatet var perfekt. Tills den kändes ända in i själen. Rätt.

Kanske är du nyfiken på kontentan? Kortfattat kommer jag att säga upp mig från mitt heltidsarbete, hyra ut lägenheten, köpa en husvagn, starta mitt alldeles egna företag och sist men inte minst kommer jag givetvis att äntligen köpa min länge efterlängtade hund. Följ gärna min resa här på bloggen!

Varma kramar från Nathalie