Prioritering nummer 1 var givetvis att låta Snigla få hitta hem till gården. Jag och Lillasyster tog en roadtrip ner från Stockholm med henne i början av mars och kämpade med näbbar och klor för att lyckas backa in på den smala grusgång som ledde fram till huset. Sedan spenderade vi helgen med att visionera tillsammans över otaliga koppar te och planerade det framtida renoveringsarbetet. Mys!
Prioritering nummer 2 var givetvis att få igång den gamla brunnen. Eftersom gården varit obebodd de senaste tio (?) åren visste ingen om brunnen fungerade, eller i vilket skick den var, och efter att ha bråkat med pumpen (som var ytterst motvilligt till att samarbeta med dess nya ägare) var det dags för slamsugning. Grannen Gunnar, stolt ägare till 24 kor och en RäserTraktor, hjälpte oss att tömma brunnen på vatten varpå det stod klart att röret som pumpen suger vattnet ifrån slutar någonstans nere i blåleran på botten av brunnen. Som grädde på moset insåg vi samtidigt att brunnen (som består av stora betongrör på varandra) läcker in vatten utifrån i varenda skarv så ungefär fem minuter efter att regnet föll över åkern runtom kunde samma regnvatten återfinnas i min brunn - inget filtrerat finvatten här inte!
Google är människans bästa vän och efter en veckas gedigen research tändes en lampa ovanför mitt förvirrade lilla huvud. Efter att ha köpt en egen pump och tömt brunnen igen tätade vi skarvarna med medlet Heidi K11 så att vi fick stopp på läckaget. Därefter tömde vi brunnen ytterligare tre gånger utan att lyckas gräva ur blåleran så vi gick helt enkelt över på plan B - att ersätta den nedgrävda vattenröret med ett kortare så att ventilen faktiskt kunde suga vatten istället för blålera.
Lyckan över att ha fått igång vattnet ersattes dock snart av panik - hela huset läckte! Toaletten på nedervåningen, handfatet på övervåningen och varenda ledning i hela köket. Morbror Pensionist fick mycket att stå i och myntade begreppet "det mystiska huset" eftersom det konstant strulade på sätt det inte ens var möjligt att det skulle kunna strula på...
Hur som helst, brunnen har alltså hittills varit vår absolut värsta fiende men idag kan jag stolt säga att vi har en fullt fungerande brunn OCH vattenpump OCH ett hus utan läckage. Wiiiiihaaaaaa!
Påsken tågade in med stormsteg i våra nyfunna lantliv. Den ägnades åt att plocka bråte på tomten som består av cirka ett hektar mark, vilket för er som inte vet det motsvarar ungefär tio villatomter, så det fanns ingen risk för att vi skulle stå sysslolösa direkt. Vi plockade bråte, eldade bråte och blev smutsiga av allt bråte (därav bygget av uteduschen) och drack massor av äggtoddy. Att det dessutom var strålande sol från en klarblå himmel gör att påsken 2014 toppar alla påskar jag någonsin haft. Som lycka i en liten ask!
Att ta på sig det massiva projektet att renovera en gammal gård från 1800-talet kräver två saker; god planeringsförmåga och en jäkla massa energi (ADHD, DAMP och alla andra bokstäver man någonsin bara kan hitta i sina gömmor kommer mycket väl till pass i projekt som detta.) Min energi har det aldrig varit något fel på och planeringen plitades ner på en gammal träskiva som jag målat med griffelfärg. Eftersom jag bestämt mig för att inte lita på ledningarna till de gamla vattenburna elementen fick de bli de första offren. Vi har samlat dem på hög ute i vedförrådet i väntan på att lusten att åka bort till tippen med dem ska infinna sig. Eventuellt inträffar detta om cirka tre år.
När man tror att man ska dra bort några tapetflikar och kladda på lite färg blir man ganska förvånad när man tre veckor senare inte ens har kommit över steg 1. Det handlar liksom inte om att "måla" längre, det handlar om att envist och målmedvetet utkämpa Väggkriget utan någon som helst garanti att man kommer att gå segrande ur striden. Strategin lyder som följer:
1) Slita bort femton lager av tapet
2) Slipa varenda kvadratmillimeter av masonitskivan som blottats under
3) Armera och spackla skarvarna mellan masonitskivorna
4) Slipa
5) Bredspackla hela väggarna
6) Slipa
7) Bredspackla hela väggarna igen
8) Slipa
Utöver denna gedigna att-göra-lista har vi alla lister, som samtliga är i mycket dåligt skick. Att köpa nya är lockande men budgeten är tight och spacklet är billigt. De ska alltså frigöras från tidigare färgrester, spacklas och slipas några gånger och DÅ har man kommit över steg 1 och det är "bara" själva målningen kvar.
Så nu, tre månader senare kan man undra hur det har gått för mig i det stora Väggkriget. Jodå, vardagsrummet är vunnet territorium - one down, sjuttioelva to go!
Ett och ett annat inköp har jag hunnit med också, som till exempel den här fantastiska Rokokosoffan från en frisersalong på Östermalm, som ska ackompanjera de åtta stolarna i samma stil som jag köpte av ett gammalt systerpar ute på Ekerö. En stor, ylande varg i svart keramik kunde jag inte heller motstå, fråga mig inte varför. ;)
Mina egna saker står fortfarande i mitt förråd i Bromma men så snart nedervåningen är färdig har jag lovat mig själv att få åka och hämta dem och flytta in på riktigt. En morot som består av ungefär 20 kubikmeter flyttkartonger med möbler, inredning, nostalgi och annat skräp. Ser fram mot det!
