Julhandling och granpyntning

Handlade de sista julklapparna idag. Jag, lillasyster och hennes kompis strosade runt på Ica Maxi när vi stötte på självaste jultomten. Alltså, JULTOMTEN. Hon var givetvis för feg för att sitta i knät men jag fångade dem på samma bild i alla fall. ;)

Efter det har vi julstökat hemma på gården. Ommöblering stod på schemat - viktigt att alla gäster får plats vid långbordet och i soffan vid Kalle Anka. Sist men inte minst klädde vi granen och nu mina vänner, nu är julen kommen till Ekeby Gård. <3

Sista rycket innan jul...

Köket är i fokus och vi försöker hinna med det sista innan julen tågar in med buller och bång. Just nu är det kakling över diskbänken som är på g. Kommer bli grymt fint!

Julstämning på gården <3

Detaljerna räknas!

I somras slipade, vitlutade och vaxade jag golvet i övre hallen. Ända sen dess har jag irriterat mig på springorna mellan plankorna som har sett som smutsiga ut... Luten rann ner emellan plankorna och det var ingen vacker syn, helt enkelt. Häromdagen tog jag äntligen tag i det tillsammans med listmålningen. Ett stycke kökskniv, några blåsor i handen och otaliga timmars slit senare är jag supernöjd. Det ÄR detaljerna som räknas och nu är övre hallen färdig - i minsta detalj. ;)

Vaknar till ljudet av en skruvmaskin...

Hmm, är det ljudet av en skruvmaskin eller kanske de första vårfåglarnas vackra kvitter? Har lite svårt att höra skillnad. ;) Det går framåt i huset medan jag ligger och sover, underbar känsla!

Morbror Pensionist skruvar lillfönster i blivande gästrummet och snart släpper han in mig för vitmålning. Det kommer att bli en total "makeover" - snart kommer en bildbomb! 

Fokus - ett framgångsrecept!

Det sägs att det krävs ett geni för att bemästra kaos. Börjar tro att det är sant.

Att renovera ett hus innebär ofta just kaos. Man börjar i en ände, river upp ände två i bara farten och inser först efteråt att initierandet av ände tre borde ha sparats till efter ände fyra. Man står med spackeldamm och halvfärdiga projekt upp över öronen och funderar på hur man ska kunna BO mitt i allt detta... Eftersom jag gått i denna fälla fler än en gång tänkte jag nu prova ett nytt recept, som visat sig vara rena framgångsreceptet - fokus!

I förrgår kväll tog jag tag i projekt "måla under trappen". Skrapade bort all gammal färg, spacklade och slipade två gånger samt tejpade kanterna. Igår målade jag första gången på morgonen och andra gången på kvällen (tejpen lossnade smärtfritt på det sättet och jag slapp svära över tvådagarsgammal hårt fastsmetad tejp.) Imorse målade jag trappdörren och njuter nu över att lyckats ro i land ett enda litet kaosprojekt i ett för övrigt fint städat hus. Här kommer före- och efterbilder:

Rustik minimalism

Ja, så kan man väl sammanfatta min inredningsstil. Hittade två överblivna tegelstenar på tomten idag, kunde inte slita blicken från dem. Väl inne fick de kompletteras av ett par gamla blockljus och vips så hade jag en vacker fönsterdekoration. ;) 

Tipschefen och Byggledaren! <3

Idag är ingen vanlig dag, för det är mina pappors dag - hurra, hurra, hurraaaaaa! Tänk att utan dessa två underbara människor hade det inte varit möjligt för mig att köpa gården. Jag har dem att tacka för att jag vågade ta det första steget och att min tokiga dröm faktiskt är på väg att bli verklighet... Från vänster på bilden: Tipschefen och Byggledaren. <3

Elefantslukande bondköks-skafferi

Om man älskar att laga mat, finns det ingenting som står högre på önskelistan än ett stort skafferi. Eftersom jag är en riktig mat-hamstrare och älskar att storhandla (speciellt när det är typ tag 711, betala för 700) har drömmen alltid varit ett gigantiskt, elefantslukande bondköks-skafferi. 

När jag planlöst surfade runt på blocket i sensomras hittade jag en stor dubbelgarderob med dörrar liknande mina köksluckor som skänktes bort mot avhämtning. När jag ringde annonsören bad han mig ta med minst tre "starka karlar" till bärhjälp då garderoben skulle väga bly samt att de bodde på tredje våningen. Optimist-Nathalie lurade med sig lillasyster och spenderar tre timmar med att baxa ner åbäket till släpet nere på gatan. Värre har jag nog aldrig slitit och träningsverken dagen därpå var inte av denna värld, men man får se det positivt:

1) vi fick ett minne för livet och

2) vi slapp ha dåligt samvete över att vi inte äger några gymkort

Ett ikeabesök senare, med inhandling av diverse hyllplan och utdragslådor, var mitt nya underverk i bruk. Och nu, måååånga storhandlingar senare, är skafferiet inte ens halvfullt och jag kan konstatera att även om familjen växer med det trippla kommer det aldrig råda platsbrist i skafferiet - någonsin.

Spark i rumpan!

Älskar bygg- och inredningsprogram och överdoserar så snart det ges tillfälle - såsom jag av händelse råkade göra idag. Arga Snickaren skällde på någon stackare vars ex hade påbörjat renovering av huset men inte slutfört det innan de skiljdes åt. Ivrigt påbörjade projekt i varje vrå, halvdana reparationer här och där och livsfarlig el på halvsvaj överallt i hela huset... I reklampausen sneglade jag ut mot hallen och insåg att det är dags för mig att få ett avslut på ett av alla miljoner projekt som är på G här hemma. Högg tag i första bästa pensel, satte på pepp-musik i hörlurarna och målade klart golvlisterna som vilat ända sedan golvslipningen i somras. Än är bara första vändan avklarad så jag ropar inte hej än, men det kändes sååååå skönt att i alla fall ha påbörjat avslutandet av hallen. ;) 

Tack snälla Arga Snickaren för den välbehövliga sparken i rumpan!

Dagen efter takavslut: första snön!

Arbetet med taket har tagit fyra månader totalt och vi har hela tiden sagt att det är gott om tid innan snön kommer - men marginalen var inte ens 12 timmar! Igår kväll hördes det sista hamrandet på taket och de absolut sista bitarna föll på plats innan det var dags att vakna till en ny dag som bjöd på årets första snö.

Perfect timing skulle man kunna säga och är det inte underbart vackert dessutom? Får samma pirrande glada känsla i magen som när man var barn och står som förtrollad och tittar ut genom fönstret. Har dessutom hört att det ska bli en riktig vargavinter med massor av snö. Lycka!

Åtta månaders väntan är över...

Nej, det handlar inte om en graviditet även om det varit minst lika längtansfullt. Det handlar om att avstyckningen av gården nu äntligen är klar, åtta oroliga månader efter kontraktskrivning. Beskedet kom från Lantmäteriet (trögare myndighet kan omöjligt existera) i förra veckan och om tre veckor har överklagandetiden gått ut och jag kan äntligen träffa bank, mäklare och säljare och bli rättmätig ägare till gården. <3

Iam Krigarkatt

Låg vaken en kväll för några veckor sedan. Lyssnade förskräckt till ljudet av en mus i kattvinden (hösten hade tydligen infunnit sig även i musland) så nu var jag ofrivilligt hyresvärd till ett gäng lurviga inneboende. Uäärk! Googlade och insåg att kattinnehav är ett säkert kort för att mota bort objudna gäster. Fastnade för en söt liten sak på blocket och åkte till grannbyn och hämtade Katt (ja, han har hetat så ända fram till nu, Katt.) Det här med namngivning är inte alltid så lätt... Det ska stötas och blötas och vila lite mellan varven men häromdagen besökte vi Grannen Gunnars extragård, där namninspirationen flödade. Hippieparet till hyresgäster hade döpt sin hund till farfar och sitt barn till Pigge Gunnar. Jag vek mig dubbel av skratt!

Så, nu har han äntligen fått ett namn. Eller två namn rättare sagt. Ett av mig och ett av Morbror. Iam Krigarkatt. Och vi hoppas att han lever upp till namnet och skrämmer varenda mus på flykt från gården...

Brevlåda - check!

För över 10 år sedan köpte jag två brevlådor i trä. En målade jag och gav till mamma och den andra har fått vila i diverse olika förråd i väntan på dagen då jag blev husägare. Med lite vit färg, egentillverkad plastlaminerad adresskylt och en liten rosett blev den nästintill perfekt. Brevlåda - check!

Äntligen tinade isbitarna till tår...

När hösten sänkte sin kyliga slöja över drömhuset, slog det oss att alla element som vi slet ut i våras (och numera vilar i frid på elementkyrkogården bakom huset) inte har ersatts än. Glad i hågen ringde jag till Polarpumpen som meddelar att det är fyra veckors leveranstid på luftvärmepumpen jag tittat ut. Fyra veckor (!) Påpälsade upp till öronen med raggsockor OCH fårskinnstofflor, med en konstant kopp te i handen, har dessa fyra veckor lååååååångsamt flutit fram. Idag var det äntligen dags för värmepumpen att hitta hem. Till den säger vi VARMT välkommen!

 

Installationskillarna var snabba, snälla och ruskigt charmiga med sin Norrköpings-dialekt så jag lät dem få äran att stryka dagens bedrift på to-do-listan. Tror det gjorde deras dag. ;)

Tre veckors hårt slit. Och lite semester.

Precis som rubriken antyder blev det inte så mycket semester, på min semester. Hårt slit är bara förnamnet men oj så fint det blev... Förutom att måla klart de sista i hall, vardagsrum, trapp och övre hall så slipade jag även varenda kvadratcentimeter av den stora, magnifika trätrappen. Samt slipade och lackade golv i hall, vardagsrum och övre hall. Blod, svett och tårar kom på köpet. Jag hann även med att hämta alla mina möbler och inreda nedervåningen - version 1,0. Här kommer lite blandade bilder. :)

En riktig catch up!

Tre månader har gått sedan jag skrev kontraktet. Tre intensiva månader som flög iväg på vingar av planering, inköp och renovering - det är dags för en catch up!

Prioritering nummer 1 var givetvis att låta Snigla få hitta hem till gården. Jag och Lillasyster tog en roadtrip ner från Stockholm med henne i början av mars och kämpade med näbbar och klor för att lyckas backa in på den smala grusgång som ledde fram till huset. Sedan spenderade vi helgen med att visionera tillsammans över otaliga koppar te och planerade det framtida renoveringsarbetet. Mys!

Prioritering nummer 2 var givetvis att få igång den gamla brunnen. Eftersom gården varit obebodd de senaste tio (?) åren visste ingen om brunnen fungerade, eller i vilket skick den var, och efter att ha bråkat med pumpen (som var ytterst motvilligt till att samarbeta med dess nya ägare) var det dags för slamsugning. Grannen Gunnar, stolt ägare till 24 kor och en RäserTraktor, hjälpte oss att tömma brunnen på vatten varpå det stod klart att röret som pumpen suger vattnet ifrån slutar någonstans nere i blåleran på botten av brunnen. Som grädde på moset insåg vi samtidigt att brunnen (som består av stora betongrör på varandra) läcker in vatten utifrån i varenda skarv så ungefär fem minuter efter att regnet föll över åkern runtom kunde samma regnvatten återfinnas i min brunn - inget filtrerat finvatten här inte!

Google är människans bästa vän och efter en veckas gedigen research tändes en lampa ovanför mitt förvirrade lilla huvud. Efter att ha köpt en egen pump och tömt brunnen igen tätade vi skarvarna med medlet Heidi K11 så att vi fick stopp på läckaget. Därefter tömde vi brunnen ytterligare tre gånger utan att lyckas gräva ur blåleran så vi gick helt enkelt över på plan B - att ersätta den nedgrävda vattenröret med ett kortare så att ventilen faktiskt kunde suga vatten istället för blålera.

Lyckan över att ha fått igång vattnet ersattes dock snart av panik - hela huset läckte! Toaletten på nedervåningen, handfatet på övervåningen och varenda ledning i hela köket. Morbror Pensionist fick mycket att stå i och myntade begreppet "det mystiska huset" eftersom det konstant strulade på sätt det inte ens var möjligt att det skulle kunna strula på...

Hur som helst, brunnen har alltså hittills varit vår absolut värsta fiende men idag kan jag stolt säga att vi har en fullt fungerande brunn OCH vattenpump OCH ett hus utan läckage. Wiiiiihaaaaaa!

Påsken tågade in med stormsteg i våra nyfunna lantliv. Den ägnades åt att plocka bråte på tomten som består av cirka ett hektar mark, vilket för er som inte vet det motsvarar ungefär tio villatomter, så det fanns ingen risk för att vi skulle stå sysslolösa direkt. Vi plockade bråte, eldade bråte och blev smutsiga av allt bråte (därav bygget av uteduschen) och drack massor av äggtoddy. Att det dessutom var strålande sol från en klarblå himmel gör att påsken 2014 toppar alla påskar jag någonsin haft. Som lycka i en liten ask!

Att ta på sig det massiva projektet att renovera en gammal gård från 1800-talet kräver två saker; god planeringsförmåga och en jäkla massa energi (ADHD, DAMP och alla andra bokstäver man någonsin bara kan hitta i sina gömmor kommer mycket väl till pass i projekt som detta.) Min energi har det aldrig varit något fel på och planeringen plitades ner på en gammal träskiva som jag målat med griffelfärg. Eftersom jag bestämt mig för att inte lita på ledningarna till de gamla vattenburna elementen fick de bli de första offren. Vi har samlat dem på hög ute i vedförrådet i väntan på att lusten att åka bort till tippen med dem ska infinna sig. Eventuellt inträffar detta om cirka tre år.

 En entreprenörs absolut främsta egenskap är optimism. Allt man någonsin planerar blir i huvudet gjort på en "pisskvart" med devisen "men hur svårt kan det va?" Att måla vitt har jag gjort många gånger i lägenheter, lokaler, hus och till och med husvagnar. Likhetstecknet i mitt huvud mellan det och att måla vitt i en gård från 1800-talet visade sig vara falskt. Superfalskt faktiskt.

När man tror att man ska dra bort några tapetflikar och kladda på lite färg blir man ganska förvånad när man tre veckor senare inte ens har kommit över steg 1. Det handlar liksom inte om att "måla" längre, det handlar om att envist och målmedvetet utkämpa Väggkriget utan någon som helst garanti att man kommer att gå segrande ur striden. Strategin lyder som följer:
1) Slita bort femton lager av tapet
2) Slipa varenda kvadratmillimeter av masonitskivan som blottats under
3) Armera och spackla skarvarna mellan masonitskivorna
4) Slipa
5) Bredspackla hela väggarna
6) Slipa
7) Bredspackla hela väggarna igen
8) Slipa

Utöver denna gedigna att-göra-lista har vi alla lister, som samtliga är i mycket dåligt skick. Att köpa nya är lockande men budgeten är tight och spacklet är billigt. De ska alltså frigöras från tidigare färgrester, spacklas och slipas några gånger och DÅ har man kommit över steg 1 och det är "bara" själva målningen kvar.

Så nu, tre månader senare kan man undra hur det har gått för mig i det stora Väggkriget. Jodå, vardagsrummet är vunnet territorium - one down, sjuttioelva to go!

 

Ett och ett annat inköp har jag hunnit med också, som till exempel den här fantastiska Rokokosoffan från en frisersalong på Östermalm, som ska ackompanjera de åtta stolarna i samma stil som jag köpte av ett gammalt systerpar ute på Ekerö. En stor, ylande varg i svart keramik kunde jag inte heller motstå, fråga mig inte varför. ;)

Mina egna saker står fortfarande i mitt förråd i Bromma men så snart nedervåningen är färdig har jag lovat mig själv att få åka och hämta dem och flytta in på riktigt. En morot som består av ungefär 20 kubikmeter flyttkartonger med möbler, inredning, nostalgi och annat skräp. Ser fram mot det!

Sist men inte minst har vi faktiskt hunnit med att ta det lite lugnt också mellan varven. Ekeryd är en magisk plats på jorden och ger verkligen ro för själen. Så fort man svänger av på den snirkliga lilla grusvägen försvinner alla krav, måsten, borden och allmän stress och gör att man kan andas ut. Och in. Och hinna landa i nuet någonstans där mitt emellan.

Drömgården Ekeryd

Sålde ettan i Stockholm, köpte en gård på landet. Ekeryd heter drömmen och nu är den äntligen verklig. Följ med mig på resan när jag renoverar den till sin forna prakt.