Glädjebesked!

För en och en halv vecka sedan var jag in till djursjukhuset Albano och röntgade Viljas höfter och armbågar. Väntan har varit olidlig och praktiskt taget varje dag har jag surfat in på SKK´s register och kontrollerat om det behagat uppdateras än... Imorse hände det äntligen, när jag tryckte på fliken "veterinär" dök resultatet upp på skärmen. Hjärtat stannade för en sekund och blicken flaxade febrilt runt över skärmen för att försäkra mig om att det verkligen var RÄTT - var det rätt hund, rätt flik, rätt resultat? Några sekunder senare sjunker fakta in och jag inser med glädje att allt är precis som det ska: A på höfter och UA på armbågar. En vän sa att "det är väl klart att hon är lika fin på insidan som utsidan den där lilla speedy." Gulligt sagt! :)


Tass och kram hälsar,

Intensivkurs i vallning...

...har vi varit på i Kroksbo i helgen för den amerikanska instruktören Rick Hardin (som för övrigt måste vara världens bästa och roligaste pedagog!) Vi åkte upp redan på torsdagen och ställde upp Snigla på VIP-campingen på gårdsplanen och laddade inför fredagens äventyr med god middag och trevligt sällskap. Lördagen och söndagen spenderades också i vallhagen varvat med teorisalen och både jag och Vilja lärde oss enormt mycket.

Viljas utveckling på dessa tre dagar går inte att beskriva i ord, så ta gärna en titt på denna video och se själva istället. "Out-övningen" som filmen inleds med syftar till att få hunden att öka avståndet till fåren genom att vända helt om och gå bortåt men till en början skulle vi endast berömma vid minsta lilla tendens till att vända bort huvudet från fåren... Tokigt nog använde jag kommandot "gå bort" istället för "ut" vilket för Vilja är lite skambelagt då vi hittills bara använt det när hon gjort någonting fel och inte får vara med och leka längre (tiggeri vid matbordet etc.) Även om mitt tonläge var högt och jag försökte säga orden med en ytterst positiv klang uppfattade hon det ändå som ett skällsord och instruktörens ord var "Nathalie, you are hurting her feelings!" Sötaste Viljisen trodde att hon hade gjort någonting fel och vågande inte gå nära fåren efter det, men efter en hel del tjatande om "varsågod" och "ja ta bäsen då" så var hon åter igång igen. Slutet gott, allting gott! ;)



Tass och kram hälsar,