I torsdags kväll drog det igång, Australian Shepherdklubbens riksläger. Jan Gyllensten (mycket kunnig hundmänniska) gav en grymt intressant föreläsning om hunden och dess mentalitet innan vi samlades i de olika grupperna. Jag och Vilja deltar i prova-på-gruppen och på fredagens schema stod lekteknik och agilitygrunder. Vi hade kalaskul båda två och förutom nöjet i att gå kurs tillsammans hade vi även nöjet att träffa på bekanta aussieägare hemifrån Stockholm. Vilja fullkomligt avgudade sin söta kusin Milo och det gick hett till när dessa två yrväder drog fram över gräsmattan.
En liten husvagnsfika hann vi med på torsdagen också, jag lyckades fånga linslusen (?) Malin och hennes fina Tjabo på bild. I bakgrunden ligger Tristan och Milo men Viljas omtyckta lektant Moa höll sig tyvärr utanför kamerans räckvidd...
Imorse vaknade jag av att telefonen pep och visade ett nytt sms, det var Malin som skrev ”ska inte du vara med på din kurs?” Yrvaket slängde jag en blick på klockan och insåg att min grupp hade samling NU och jag låg fortfarande kvar i sängen. Illa. Kastade på mig lite kläder, slängde upp håret i en spretig fläta och panikpackade det jag i mitt yrvakna tillstånd kunde komma på att vi skulle behöva under dagen (allt medan kaffebryggaren gjorde sitt bästa för att hinna leverera några deciliter trolldryck till min livsviktiga lilla thermomugg.) Tio minuter senare satt jag i bilen och hade varken glömt packningen, thermomuggen eller för all del hunden (!) och styrde efter de andra bilarna ut i spårskogen.
Efter att ha svept i mig morgonkaffet började hjärnan att fungera någorlunda normalt igen och efter en tids väntan var det vår tur att lägga spåret och sedan gå spåret. Eftersom mitt lokalsinne är ungefär lika stort som en isbjörns är mitt i öknen och mitt minne lika avancerat som en guldfisks, hade jag givetvis ingen aning om vart jag hade lagt spåret eller var jag hade släppt varken pinnen i mitten eller leksaken i slutet. Jag litade blint på Vilja och tänk att hon var jätteduktig i spåret – över stock och sten i urskogen följde hon de fotsteg jag gått en halvtimme tidigare och till slut hittade hon sin älskade kamptrasa (dock inte pinnen på mitten av spåret så den ligger kvar därute i skogen någonstans.)
Nu är det lunchpaus men om tio minuter drar lägrets andra halvlek igång, tydligen nalkas det lydnadsträning. Spännande!
Tass och kram hälsar,
Vilja ser verkligen upp till sin lektant – ”åh, när jag blir stor vill jag vara som du Moa!”
Igår kväll blev det grillmiddag och det blev riktigt trångt runt grillen när alla hungriga lägerdeltagare skulle hitta en ledig liten plats på grillen - grillpussel, nytt i mitt ordförråd!
Idag har vi tränat specialsök vilket går ut på att låta hunden nosa på sex olika kryddburkar i en plåtställning, alla burkar är tomma förutom en eller två där man lagt earl gray te (eller annat sökämne.) När hunden markerar rätt burk belönar föraren och sedan försvåras det genom att hunden även ska sätta sig ned och ”markera föremålet” innan belöning. Här studerar lillan noga hur en kurskamrat genomför övningen…
…men efter ett tag tröttnade hon och började gnaga på en mumsig pinne istället. Ser ni vilka flygplansöron hon börjar få?
Sedan var det vår tur att leka. Första gångerna förstod hon inte alls vitsen med burkarna men efter ett tag trillade poletten ner och efter det utförde hon sökövningen med bravur – en riktig tehund (men målet är givetvis att kunna kalla henne kantarellhund, det får bli höstens utmaning!)
Trots att kameran går varm hela dagarna är det ovanligt med bilder på oss två tillsammans men igår fick vi kameraassistans av en kompis och resultatet blev en fin lägerbild att hänga på husvagnsväggen! :)
Tass och kram hälsar,
Till att börja med fick jag besvara frågor som skulle publiceras i en liten faktaruta, ni vet en sådan som oftast ligger ute i kanten och redogör för intervjupersonens namn, hemort, civilstånd osv. Namnfrågan var väl inte så svår, där tror jag faktiskt att jag fick godkänt, men jag undrar om hemorten ”överallt och ingenstans” ger några poäng i provet i mig-själv-kunskap? Eller vad sägs om svaret ”sambo med Vilja” på civilståndsfrågan? När faktarutan var avbockad på intervjuprotokollet kom vi till de ”riktiga” frågorna och tänk att de var inte ens hälften så kluriga som faktafrågorna. Som vanligt när det gäller mig bubblade jag av entusiasm och svaren rann ur mig som en flod av prat om händelser, känslor, åsikter, drömmar och livet i allmänhet.
En dryg timme senare var hennes anteckningsblock fullproppat och då var det dags för kameran att göra sitt. Vi fick posera både utanför och inuti husvagnen för att sedan ta en lekstund med pinnkastning och häckhoppning, allt medan kameran rullade. Det var riktigt roligt och både jag och Vilja kände oss som riktiga fotomodeller när vi visade upp lekande, pussande, konster och trick. Det blev en fantastisk förmiddag som vi kommer att minnas så länge vi lever! Tydligen är det inte på förhand bestämt vilket nummer av tidningen som reportaget kommer att hamna i, men Kristin meddelar mig så fort det är dags och då lovar jag att hojta till här på bloggen. :)
Hon verkar inte bry sig det minsta om telefonsignaler, elevdiskussioner eller skrivarens smatter – hon sover tryggt under mina fötter…
…och ibland utslagen MITT på golvet så att vi är tvungna att hoppa över henne för att komma till och från receptionsdatorn.
Igår kväll styrde vi återigen kosan mot Ödeshög och vännerna på Fölseryd för att få en bonusdag i vårt liv på luffen. Snigla stod trofast kvar och väntade på oss på gårdsplanen och både jag och lillan passade på att njuta av lantlivet en sista gång för denna sommar.
Hon passade också på att terrorisera ett snöre (som helt sonika råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle…) Hon morrade, bet, slet och drog i det tills energin tog slut, vilket egentligen var perfekt inför vår stundande bilresa.
Hon sov sig igenom nästan hela bilresan som gick ned till Tånga Heds camping i Vårgårda, några mil norr om Alingsås. Här ska vi spendera helgen med (förhoppningsvis) måååååånga andra Viljor eftersom Australian Shepherdklubbens riksläger går av stapeln här imorgon. Imorgon bitti har vi dessutom finbesök, redaktören Kristin kommer hit för att skriva ett reportage om oss till tidningen Härliga Hund – riktigt skojigt! :) Självklart har vi städat ordentligt i husvagnen nu på kvällskvisten och de fripassagerare vi hade med oss från Fölseryd (en miljard flugor) utlyste vi frijakt på redan vid ankomst. Jag och lillan hjälptes åt i kampen och resultatet blev 42 stycken, plus de stackarna som Vilja åt upp vilket jag tror var två eller högst tre stycken. Men förstår ni, nästan 50 flugor i denna lilla husvagn?! Galet!